Det ble sagt att "lättviktaren" var en motvikt mot inaveln på landsbygden. "Drängmoped", kallades den. Eller "Skallspräckaren". Ett fräckare smeknamn var "Pittvärmaren". Det uttrycket har sin grund i att många av de tidiga lättviktarna hade motorn placerad högt upp på ramen, nära skrevet på föraren, som nästan alltid var grabb.
Lättviktaren var frihet. Tack vare den blev det möjligt för vanligt folk att resa och verkligen dra nytta av den semesterlag - två veckors obligatorisk semester - som infördes 1938. Med lättviktaren gick det att åka runt till dansbanorna.
Men det var även ett säkert sätt att köra ihjäl sig på!
En vanlig cykelram med ballongdäck, på med ett 3hk motorpaket från exempelvis tyska DKW. Lett vekt og kraftig motor fikk sykkelen lett opp i 80km/t på flatmark. Dessutom ett växelhandtag på siden av tanken och ett enkelt handtag som liknade en pinne att gasa med gjorde at man ikke alltid hadde full fokus fremover. Fjæring fantes ikke og veiene var som oftest bedre egnet til hest og kjerre enn til motorisert ferdsel.
Bromsa gjorde man med tramporna, på samma sätt som en vanlig cykel, uten at de var forsterket på noe vis. Hela konceptet var enkelt och det krävdes inga opplæring för att köra en lättviktare.
Et livsfarlig konsept!
Fisketur
Linker:
 SAAB 93b - 1958 |
-JHG-